Åkstilar

För skidåkning som elitidrott finns en mängd olika grenar, och senaste åren har det tillkommit ytterligare en drös discipliner till följd av sprintskidåkningens popularitet. Den största distinktionen är mellan klassisk och fri stil. I fri stil tillämpas skating, som är en snabbare teknik.

akstilar

Det finns olika typer av åkstilar, vilket brukar refereras som växlar. Vilken växel som du väljer beror på terrängen, på lutningen och på föret, och det handlar om att välja en växel som är så effektiv som möjligt, men också en växel där du kan hålla på länge utan att bli trött. Beroende på om du kör fri stil eller klassisk stil ser teknikerna mycket olika ut beroende av om du får tillämpa skating eller inte. Inom klassisk stil finns fem växlar:

Den första växeln innebär saxning, att du formar skidorna till en V-form för att klättra upp för för en brant backe och trycker till på varje steg och skjuter ifrån med stavarna som du har snett bakom skidorna.

Den andra växeln innebär diagonalåkning, där du växlar tyngdpunkten från den ena skidan till den andra. Detta är en typ av åkning som är vanligt vid turåkning.

Den tredje växeln innebär stakning med frånskjut och innebär att du stakar, men också skjuter ifrån med fötterna med en viss tyngdpunktsförflyttning, men inte alls lika mycket som vid diagonalåkningen.

Den fjärde växeln innebär stakning, alltså att ta sig fram med hjälp av armarnas kraft och kroppen i högre grad än benen. Detta gör du gärna när det är platt terräng eller lätt nerförsbacke. En bra stakning ska arbeta utifrån magen och om du har stakat ett bra tag ska du vara vara minst lika trött i magen som i armarna. En stakning med bara armkraft är ineffektiv och tröttar ut armarna snabbt.

Den femte växeln innebär utförsåkning och då lutar man fram överkroppen, har tyngden på bakre delen av foten, lutar armbågarna på benen och förhoppningsvis vilar lite.